Förra veckan var intensiv med något planerat varje dag. Vi kör en liten recap 🙌🏼

 

Lisa stannade en extra dag så vi fick hela måndagen tillsammans också 🫶🏼 så på lunchen promenerade vi bort till Cecilias jobb (vår familjevän sen barnsben) och lunchade med henne. 

 

I tisdags hade Olivia sitt första tandläkarbesök och sen svängde vi förbi polisen och hämtade ut hennes pass som var klart. Kvinnan i passexpiditionen var så imponerad att hon satte fotot på första försöket, det blev verkligen så bra 🥹 

 

I onsdags hade jag bokat ett besök på en förskola i närheten och fick en genomgång av hur det går till med exempelvis inskolning, lämning, läroplan, mat & sovrutiner etc följt av en rundvandring på förskolan. Jag insåg att jag inte riktigt visste vad jag skulle fråga när jag kom dit, men rektorn på skolan berättade så mycket bra saker att jag kände mig lättad när jag gick därifrån. Nu är det ett tag kvar till inskolning för vår del, men man skall ju snart ansöka om sina val. 

 

I torsdags hade jag bokat en lunch med Hanna som kom hem hit och åt matlåda med mig 😇 Har inte riktigt pengarna till att springa runt och käka uteluncher at the moment så det var väldigt uppskattat med ett hembesök 💞

 

I fredags hade jag mitt första besök hos "pratdoktorn". Jag kallar psykologer/terapeuter för det för jag tycker att det låter lite mindre dramatiskt 😄 Jag kommer att vara öppen med att jag går och pratar med någon, jag har velat göra det i flera år men det är ett stort steg. Dels så kostar det mycket pengar, men det finns också en viss rädsla kopplat till att gå och prata med någon, tänk så känns det inte bra? Man kanske inte klickar med personen? Vissa har ju till och med sagt att det blivit värre av att prata med någon, och då kanske man inte försker igen. 

 

Jag har gått till en pratdoktor tre gånger tidigare i livet. Första gången var på ungdomsmottagningen när jag bodde i Stockholm och var i en relation som var väldigt destruktiv mot slutet och som verkligen satt sina spår i mig. Det kändes verkligen som en räddning att få prata med en psykolog vid den tiden i livet, det hjälpte mig att förstå att allt inte är mitt fel trots att det oftast var mig skulden lades på i det förhållandet. Man har en tendens att vänja sig vid vissa saker och se det som normalt till slut, men när någon helt utomstående får höra en prata om det kan man få nya viktiga insikter. Jag hade kontakt med min pratdoktor även efter mina besök och det var ett viktigt steg mot min återhämtning efter det förhållandet. 

 

Andra gången jag sökte hjälp hos en pratdoktor var när jag höll på att bränna ut mig själv fullständigt. Jag körde på i ett ohälsosamt tempo med både jobb och privata ambitioner (träning då) och höll på att gå in i väggen. Jag lyckades bromsa precis innan det small, något jag är evigt tacksam för idag. Men även om det inte small så hade jag gått på sparlågor under lång tid och det satte sina spår på kroppen. Koncentrationsförmågan, minnet, sömnen, livsglädjen, hyn etc. Det lärde mig att man inte ska ta för lätt på kroppens signaler. 

 

Tredje gången jag sökte hjälp hade jag flyttat ner till Göteborg och då vände jag mig till vårdcentralen, primärt för att jag inte ville lägga flera tusen på terapi eftersom att det kändes som att jag skulle behöva väldigt många besök och jag ville inte att pengarna skulle vara ett hinder. Den gången hamnade jag verkligen så fel och det slutade med att jag ställde in mitt andra inplanerade besök. Personen jag var hos var väldigt oprofessionell i samtalet och fick mig att må betydligt sämre än innan jag kom dit. Det avskräckte mig lite och när jag berättade om besöket för mina vänner så förstod jag hur fel det var. 

 

Fjärde gången jag försökte så blev jag avvisad. Vi har en försäkring via jobbet som ger oss förmånen att få samtalsstöd gratis ett antal gånger, och jag mådde fruktansvärt dåligt 2023 när min mamma skulle opereras och min syster hade många motgångar. Eftersom att jag är högkänslig mår jag extremt dåligt när folk jag älskar mår dåligt, på en nivå som inte går att beskriva. Det var en princip att jag blev avvisad 2023 och vi behöver inte ens gå in på varför, men det gjorde att jag inte orkade försöka mer, så jag började skriva av mig här i bloggen istället i inlägg som jag inte publicerade. Det var också hjälpsamt. 

 

Och så nu då. Nu har jag till en början 5 besök framför mig och nästa är nu på torsdag (via jobbets försäkring så samtalen är kostnadsfria). Jag var väldigt nervös och skeptisk inför första besöket men det gick väldigt bra. Det kändes som en vettig person att fortsätta med, och vi har en plan för hur vi skall lägga upp framtida samtal. Det känns skönt att äntligen ha tagit tag i detta och prioriterat mig själv och mitt psykiska mående ❤️ 

 

Jag var så nöjd med min planering denna dag också, för drömmen var ju att hon skulle sova hela samtalet så att jag kunde prata ostört och den planen gick i lås. Jag gick upp innan henne (utan att hon vaknade), drack den älskade morgonkoppen i lugn och ro och gjorde mig i ordning och preppade skötväska etc. så att jag kunde ha fullt fokus på henne när hon vaknade. Jag väckte henne runt 9 och vid 9.45 lämnade vi lägenheten och var påväg mot stan. Jag är ju en hopplös tidsoptimist i vanliga fall, men på något sätt lyckades jag komma fram 30 minuter innan besöket ✌🏼

När jag kommer dit är det två monstertrappsteg, en tung dörr att hålla upp följt av en stentrappa för att komma in.... verkligen inte barnvagnsvänligt.. men några svettiga minuter senare så lyckades jag ta mig in med vår monstertruck till barnvagn (den väger liksom 17kg utan packning och barn, sen ett barn på 8kg och packning på typ 3kg?). Jag kände mig lite som en super-mom efter detta faktiskt, så kan vi säga 🦸🏽‍♀️

 

Sen kom vi in och hann gå på toa, byta blöja, gosa lite och sen när prattiden började så slog jag på vagnskakaren, vaggvisor och hon somnade som en liten prinsessa och vaknade lagom till att vi var klara. För den som förstår logistiken och planeringen med bebisar för att få allt det där att stämma, förstår att detta var rätt skillat 😄 🌟

 

 

Lördag 

I lördags var vi på Naturhistoriska museet i Göteborg och i söndags kom pappa och familjen på besök för att fira Olivia i efterskott eftersom de missade kalaset förra helgen 🎈