Jag sitter på spårvagnen och har precis kramat mamma hejdå fem gånger vid hotell Bellora på avenyn. Jag har gråtit tre gånger idag, för jag tycker att det är jobbigt att hon skall behöva gå igenom detta också. Samtidigt är jag tacksam över att hennes
läkare haft koll på hennes cancer och kontrollerat att den inte spridit sig till andra ställen. Men att veta att hon nu kommer ligga på sjukhus resterande dagar av maj och eventuellt längre känns jobbigt, och att hon återigen inte kommer att få en "normal"
sommar. Men hon kommer ju förhoppningsvis bli av med cancern en gång för alla. Det är förstås det allra viktigaste ❤️
Mamma är den starkaste och mest positiva människa jag känner. Snälla låt detta gå bra.
Jag är tacksam. Jag är nervös. Jag är orolig.
MENY
0