Jag sitter pÄ spÄrvagnen och har precis kramat mamma hejdÄ fem gÄnger vid hotell Bellora pÄ avenyn. Jag har grÄtit tre gÄnger idag, för jag tycker att det Àr jobbigt att hon skall behöva gÄ igenom detta ocksÄ. Samtidigt Àr jag tacksam över att hennes
lÀkare haft koll pÄ hennes cancer och kontrollerat att den inte spridit sig till andra stÀllen. Men att veta att hon nu kommer ligga pÄ sjukhus resterande dagar av maj och eventuellt lÀngre kÀnns jobbigt, och att hon Äterigen inte kommer att fÄ en "normal"
sommar. Men hon kommer ju förhoppningsvis bli av med cancern en gĂ„ng för alla. Det Ă€r förstĂ„s det allra viktigaste â€ïž
Mamma Àr den starkaste och mest positiva mÀnniska jag kÀnner. SnÀlla lÄt detta gÄ bra.
Jag Àr tacksam. Jag Àr nervös. Jag Àr orolig.
MENY
0