Jag hittade ett utkast från min årsresumé från 2019. Ligger ju lite efter i mina inlägg och det är därför alla inlägg blir så vansinnit långa. Men här kommer min årsresumé för 2019. 

31 december idag och nästan ett helt år sen mitt senaste blogginlägg. Jag vet inte riktigt vart jag skall börja, men vi kan väl säga såhär. 2019 har varit mitt år. Jag har besökt 5 nya länder, träffat vänner för livet och skapat minnen jag aldrig kommer att glömma. Allt det har jag dessutom haft previlegiet att göra tillsammans med min bästa vän. Även om jag kommer komma hem med nästan inga pengar på kontot när den här resan är över så känner jag mig rikare än någonsin. Vi tog tjänstleldigt i 12 månader från våra jobb, tog vårt pick och pack och drog till Asien. Jag sålde min lägenhet eftersom att jag inte fick hyra ut i andra hand, det blev en förlustaffär men ändå ett beslut som kändes rätt. Inget som längre band mig till något. Min enda utgift var mitt Spotify-abonnemang. Det är i efterhand en ganska sjuk grej att göra, och enligt många kanske något man borde gjort i 20-års åldern och inte när man närmar sig 30. Men det där är bara vad alla andra tycker att man borde göra och jag hatar när folk begränsar sig på grund av åldern. Hade jag åkt när ja var 20 hade jag nog supit bort det mesta, nu kunde jag njuta och uppleva allting på ett helt annat sätt. The sky is the limit, gör vad du vill och inte som alla andra. 

Vi började resan i februari och spenderade de första tre veckorna i Thailand. Efter det utforskade vi Filippinerna i en månad, åkte vidare till Indonesien och sen bokade vi en biljett tillbaka till Thailand och stannade på Koh Phangan i två månader. Nästa stopp blev Vietnam där vi åkte genom nästan hela landet på mindre än fyra veckor. Jag är så himla glad och stolt över mig och Lisa att vi gav oss iväg på den här resan, och att det inte stannade vid att bara vara en dröm. Vi kan säga "när vi gjorde det här.." istället för "jag önskar att vi gjorde.." vilket var min största drivkraft till att åka från första början. Jag ville inte se tillbaka på det och ångra mig när det var för sent. Nu sitter jag här, när hela 2020 passerat och tänker bara "vilken jäkla tur att vi inte åkte 2020"... 

Alla resmål förtjänar sitt eget inlägg och det jag tänkt att jag skall skriva ikapp när jag får tid över, men det blir inte idag. För även om 2019 var mitt år så blev allt inte riktigt som planerat. Det fick en drastisk vändning när jag var i Thailand som gjorde att jag ville avbryta resan tidigare och åka hem till Sverige. 

---

I Thailand hade jag jättesvårt att sova. Jag fattade inte varför, jag hade ju semester och ingenting som egentligen borde störa mig eller sömnen. Mitt problem annars är ju att jag tänker för mycket och min hjärna går på högvarv när jag ligger där i sängen och ska sova. Men i nästan två månader låg jag vaken om nätterna och kom inte till ro. Det var som en oro i kroppen som hindrade mig från att sova och som alltid så snurrade tankarna konstant. Först tänkte jag att det var värmen, men även efter att vi uppgraderat oss till ett AC-rum så fortsatte det. 

Men sen en dag, jag kommer aldrig någonsin att glömma det, så fick jag ett meddelande från mamma på Messenger. Jag såg direkt på sättet hon skrev att det var något hon ville, ni vet när man känner på sig att det är något som är fel. Det kan räcka med att meddelandet har en punkt på fel ställe, en emoji för lite eller att man anar en ton i meddelandet? Jag är expert på att överanalsysera och speciellt när det kommer till mamma, jag känner henne alldeles för bra. Hon sa att hon behöver prata och undrar om hon fick ringa. Hon började som hon alltid gör med att bara fråga massor om resan och om mig, för hon pratar aldrig om sig själv. Sen frågar jag henne hur hon mår och hennes svar är "Ja.. det är lite därför jag ringer". Mitt hjärta stannade och min oro för vad hon skulle säga härnäst åt nästan upp mig. 

Min mamma ringer och berättar för mig att hon har fått cancer. Ett ord som jag alltid varit så himla rädd för. Ett ord som känns lika förbjudet som Voldemort i Harry Potter-filmerna. Något som tar så många människors liv och som förstör familjer. Jag blir helt stum när folk pratar om det, för jag tycker det är så skrämmande. Innan hon ens sagt klart meningen så gråter jag hysteriskt och vet inte vart jag ska ta vägen eller hur jag ska hantera det hon precis har sagt. Där sitter jag på andra sidan jorden och njuter av livet mer än någonsin medans min mamma precis fått det jobbigaste beskedet man kan få i livet. 

Jag hörde inte alls vad hon sa efter det, men hon lugnar mig med att berätta vad läkarna har sagt och säger att allt kommer att bli bra. Hon väljer att ringa mig efter att hon har fått reda på all fakta om hennes cancertyp, och om det hade funnits minsta lilla risk för att hon inte skulle klara det så hade hon varit tvungen att säga det till mig, berättar hon. Det som gjorde mest ont i mig var att hon har gått i flera månader och bearbetat detta på egen hand utan att veta om det är en godartad eller elakartad cancer. Att gå och tänka på sin egen begravning samtidigt som man måste hålla skenet uppe för sina barn och försöka tänka positivt. Jag mådde så dåligt och kände mig så hjälplös. Även om läkarna sa att det skulle bli bra så krävs det ju fortfarande en horribel behandling på flera veckor som man inte alls vet hur man reagerar på.  

Mamma sa att det var precis som att jag kände på mig att hon gick igenom något jobbigt, för varje gång hon hade det extra tufft så hade hon fått ett meddelande från mig där jag frågat hur hon mår. När hon som mest behövt det. Det gjorde mig glad, att trots att jag inte visste vad hon gick igenom så hade jag ändå gett henne kraft. Jag tror på riktigt att detta var förklaringen till att jag sovit så dåligt, för det var under de månaderna som hon gick och väntade på besked. Och jag tror att man har som ett extra sinne för dom vi står så extra nära och bryr oss om.  

Mamma bad mig att inte ta några hastiga beslut och kasta mig på ett plan hem, men efter att ha pratat igenom allting med Lisa så bestämde vi oss för att avsluta del 1 av resan efter Vietnam och sedan komma hem till Sverige under sommaren. Jag hann komma hem till mammas sista behandlingsdag och fick komma tillbaka till mitt jobb under sommaren. Jag jobbade också extra som bartender på en nattlubb i Varberg för att tjäna lite extra pengar och jag pendlade mycket mellan Varberg och Stockholm för att kunna vara nära mamma och familjen 💕