Dagsform: trött, frustrerad och lättirriterad 

 

Ja, idag går väl inte till historien som den roligaste dagen på föräldrarledigheten. Vaknade runt 4 för att mata och därefter vaknade jag vad som kändes som var 10e minut för att ge henne nappen eller något annat. Det var nog inte riktigt så ofta men det kändes verkligen så. Vaknade en gång till för att mata och sen la jag henne brevid mig för jag tänkte att hon skulle gilla det mer och somna djupare. Men det gick sådär.

När jag väl vaknade och gick upp kändes det som att en buss kört över mig. Jag var så sjukt trött och kände på mig att det skulle bli en jobbig dag. Vi hade tänkt åka till Gekås idag men bara tanken av det gav mig ångest och minsta lilla motstånd idag har känts som ett berg typ. En gnällig bebis som aldrig är helt nöjd vaken och som inte somnar, missade "sömntåg", knäppet på amningslinnet bråkar, obekväma trosor, en sten i skon... ja allt blir bara så mycket jobbigare en dag som denna. Jag hade tung andning och kunde liksom känna min ångestklump i bröstet. Jag ville bara lägga mig ner och ge upp typ. Så har det känts. 

Vi är hos mamma i Varberg ett par dagar och hon sa de gyllene orden som man kanske inte vill be om.. "gå och lägg dig du en stund så kan jag ta hand om bebis" 🥺.  Även om huvudet tänker att man ska fan klara det här, tänk på alla ensamstående mammor/pappor som gör det och som inte har ett val, då ska jag också göra det. Men nej bara nej, släpp stoltheten och ta emot hjälpen. Gör det bara! Det är verkligen lyx att få den hjälpen och det är långt ifrån alla som har sån tur. Det var dock svårt att koppla av för jag hörde ju att hon var ledsen och att mamma kämpade med att få henne att sluta gråta vilket bara blev stressande för mig, och tankarna på "nu måste jag somna. Somna NU" gav motsatt effekt, att jag INTE kunde somna. Så tyvärr blev det ingen vidare vila för mig men jag fick i alla fall lite avlastning och en paus. 

Jag skriver inte dessa inläggen för att klaga på mammalivet. Jag älskar att vara mamma, men väldigt många har sagt till mig att bebistiden går så fort, vissa minns ingenting från den pga sömnbristen, andra minns bara det som var härligt och bra. Jag vill kunna läsa mina inlägg om ett par år och minnas tillbaka till både de bra och jobbiga stunderna. För till skillnad från majoriteten av alla "mammakonton" på Instagram som visar upp en väldigt harmonisk, välstädad och stressfri sida av föräldrarskapet/bebistiden så skulle jag nog vilja säga att det hittills efter 5 månader varit väldigt få sådana moments, i alla fall för mig. Här vill jag att det skall vara precis högt och lågt. 
 

Go'natt 🌙