MENY
Som jag sa att det skulle göra sÄ kommer hÀr ett inlÀgg om mitt Är som gÄtt. Ett lÄngt jÀkla inlÀgg blev det, men det Àr ju trots allt 365 dagar som skall sammanfattas. 2018 har varit ett hÀndelserikt Är för mig och en kÀnslomÀssig bergochdalbana. Man tycker alltid att Ären gÄr sÄ fort nÀr man stÄr i slutet av det, men nÀr jag tÀnker tillbaka pÄ vad jag gjorde i början av Äret sÄ kÀnns det som en evighet sen. Jag kollade tillbaka i bloggen för att se hur Äret har sett ut, för annars har jag faktiskt ingen uppfattning om nÀr saker och ting har hÀnt, allt flyter ihop pÄ nÄgot sÀtt. Trots att jag inte bloggar speciellt regelbundet sÄ har jag faktiskt lyckats fÄ ner en hel del hÀndelser som sammanfattar mitt Är ganska bra.
Vi börjar i januari, 2018.Â
Min tanke med 2018 var..Â
℠struktur & planering (framförallt i jobb)
℠sÀnka mina krav
℠börja med/testa pÄ meditation & yoga
I slutet pÄ 2017 var jag nÀst intill utbrÀnd. Jag hade ingen energi till nÄgonting, tyckte inte att nÄgonting var roligt, ville inte trÀffa nÄgon. Helst av allt ville jag ligga i soffan hela dagen, pausa vÀrlden och bara fÄ vara. Jag ville inte mÄ sÄ, det var inte jag. Jag kÀnde inte igen mig sjÀlv, jag Àlskar ju thaiboxning? Jag Àlskar ju att umgÄs med mina vÀnner? Jag Àr ju alltid glad? Med hjÀlp frÄn min familj och nÀra vÀnner kom jag i kontakt med en psykolog, eller pratdoktor som jag kallade henne, och vi började bearbeta mitt mÄende tillsammans. Det Àr ett av mina mest mogna beslut nÄgonsin och jag skÀms inte en sekund över att prata om det. Det Àr lika vanligt som att köpa ett PT-pass pÄ gymmet, det Àr en investering i ditt mÄende och det betyder inte att du inte Àr kababel att ta hand om dig sjÀlv. TvÀrtom, det Àr precis det du gör. NÄgon utifrÄn kan komma med enkla förklaringar till frÄgor du stÀllt dig hela livet, men som andra inte kunnat ge dig för att de kanske helt enkelt stÄr dig för nÀra. Jag trÀffade min pratdoktor under ett par mÄnader, ibland varje vecka och ibland varannan. NÀr hon frÄgade varför jag kom dit sÄ svarade jag att jag inte visste, jag visste bara att jag inte mÄdde bra och vi tog det dÀrifrÄn. Det tog mig ett par besök innan jag öppnade upp mig, pÄ riktigt.
Jag hade ocksĂ„ vĂ€ldiga sömnproblem och hade haft det hela hösten. NĂ€r jag gick och la mig var det som ett enda brus i huvudet. Det var som att jag kunde höra hur min hjĂ€rna jobbade, den gick pĂ„ högvarv trots att jag var zombietrött egentligen. Mina tankar gjorde det omöjligt för mig att somna. Jag fick massa tips frĂ„n personer runt mig som ville hjĂ€lpa till. Allt frĂ„n att rĂ€kna fĂ„r, lĂ€gga tankarna pĂ„ ett löv pĂ„ vatten som flöt ivĂ€g till receptfria och receptbelagda sömntabletter. Ingenting fungerade. Det dĂ€r med sömn Ă€r sjukt för man blir desperat till slut. Man Ă€r sĂ„ jĂ€vla trött och det enda man vill Ă€r att sova, men det gĂ„r inte. Det skapar en stress och frustration och guess what, det hjĂ€lper en verkligen inte att somna. Bristen pĂ„ sömn gjorde ju att hela dagen drabbades och jag gick pĂ„ sparlĂ„gor hela tiden. Min kropp srek efter Ă„terhĂ€mtning. Efter mĂ„nga försök fick jag ett tips om en app som heter Headspace, en meditationsapp som hade ett specialprogram för just sömn. Otippat nog sĂ„ var det det som fungerade. För mig. Â
NĂ€r jag fick ordning pĂ„ sömnen, fick avlastning pĂ„ jobbet och hade regelbundna möten med min pratdoktor sĂ„ började jag hitta tillbaka till mig sjĂ€lv och jag började sakta komma tillbaka till trĂ€ningen och det jag tyckte var roligt igen. Innan var trĂ€ningen en omöjlighet. Jag minns en gĂ„ng nĂ€r jag satt pĂ„ tunnelbanan pĂ„ vĂ€g till klubben. NĂ„gra stationer innan Odenplan fylldes mina ögon med tĂ„rar, jag fick svĂ„rt att andas och jag började hyperventliera och skaka. NĂ€r jag kom dit kastade jag mig i famnen pĂ„ Lisa och panikgrĂ€t verkligen. Det var helt sjukt. Det vĂ€rsta med denna stunden var att jag inte visste varför jag reagerade pĂ„ det sĂ€ttet. Det bara kom frĂ„n ingenstans.Â
I mitten pĂ„ mars Ă„kte jag och pappa pĂ„ en trĂ€ning- & hĂ€lsoresa till Thailand, bara han och jag. Det var en fantastisk resa pĂ„ massor av olika sĂ€tt. Kvalitetstid med pappa, ledighet, trĂ€ning, vĂ€rme och thaimat. NĂ€r jag kom hem frĂ„n Thailand var mina batterier fulladdade, jag kĂ€nde mig som en helt ny mĂ€nniska. Jag hade brytit frĂ„n allt i tvĂ„ veckor och fokuserade bara pĂ„ att trĂ€na, sova och Ă€ta. Jag Ă€lskade det! Jag hade ny energi pĂ„ jobbet och i april gick jag in i ringen igen efter ett halvĂ„rs uppehĂ„ll. I maj gick jag min tredje match, bĂ„da slutade med vinst.Â
Jag kan inte pĂ„stĂ„ att jag nĂ„tt alla mina mĂ„l för Ă„ret, men jag har i alla fall kommit en bit pĂ„ vĂ€gen. Jag gav yoga och meditation en chans, men jag blev inte sĂ„ld. Struktur och planering Ă€r nog det enda jag kan bocka av helt, för det hjĂ€lpte pappa mig med och jag gjorde massa smĂ„ förĂ€ndringar som gjorde stor skillnad. Den sista punkten har jag inte lyckats bemĂ€stra, att sĂ€nka mina krav. Jag har dĂ€remot jobbat jĂ€ttemycket med min mentala instĂ€llning, framförallt den senare delen av Ă„ret och inför/under trĂ€ning. Eftersom att jag har en extrem prestationsĂ„ngest som till slut tog över och begrĂ€nsade mig istĂ€llet för att utveckla mig sĂ„ behövde jag göra nĂ„got Ă„t det.Â
Jag tĂ€nkte avsluta detta redan alldeles för lĂ„ng inlĂ€gg med att rikta ett stort tack till alla som stöttat mig under Ă„ret som gĂ„tt och som verkligen har funnits dĂ€r för mig nĂ€r jag haft det jobbigt. Det betyder extremt mycket för mig och jag har lyssnat pĂ„ varenda tips jag fĂ„tt. Ni Ă€r bĂ€st â„ Efter att ha gĂ„tt igenom det jag skrivit under Ă„ret och sĂ„llat bland betydelselösa receptinlĂ€gg och bildbomber, hittade jag nĂ„gra inlĂ€gg som betyder lite extra mycket för mig.Â
Ett inlÀgg om..
Psykisk ohÀlsa » Det som inte syns pÄ utsidan finns inte?
Vikt och kroppshets » "Focus on your health, not your weight"
Yoga & meditation » Yoga- & meditationskurs
Mental trÀning » En liten reminder
Mina matcher » Fightrecord: 3
à ngest » à ngest & oklara mÄl
SjÀlvuppskattning » Selflove
Vi börjar i januari, 2018.Â
Min tanke med 2018 var..Â
℠struktur & planering (framförallt i jobb)
℠sÀnka mina krav
℠börja med/testa pÄ meditation & yoga
I slutet pÄ 2017 var jag nÀst intill utbrÀnd. Jag hade ingen energi till nÄgonting, tyckte inte att nÄgonting var roligt, ville inte trÀffa nÄgon. Helst av allt ville jag ligga i soffan hela dagen, pausa vÀrlden och bara fÄ vara. Jag ville inte mÄ sÄ, det var inte jag. Jag kÀnde inte igen mig sjÀlv, jag Àlskar ju thaiboxning? Jag Àlskar ju att umgÄs med mina vÀnner? Jag Àr ju alltid glad? Med hjÀlp frÄn min familj och nÀra vÀnner kom jag i kontakt med en psykolog, eller pratdoktor som jag kallade henne, och vi började bearbeta mitt mÄende tillsammans. Det Àr ett av mina mest mogna beslut nÄgonsin och jag skÀms inte en sekund över att prata om det. Det Àr lika vanligt som att köpa ett PT-pass pÄ gymmet, det Àr en investering i ditt mÄende och det betyder inte att du inte Àr kababel att ta hand om dig sjÀlv. TvÀrtom, det Àr precis det du gör. NÄgon utifrÄn kan komma med enkla förklaringar till frÄgor du stÀllt dig hela livet, men som andra inte kunnat ge dig för att de kanske helt enkelt stÄr dig för nÀra. Jag trÀffade min pratdoktor under ett par mÄnader, ibland varje vecka och ibland varannan. NÀr hon frÄgade varför jag kom dit sÄ svarade jag att jag inte visste, jag visste bara att jag inte mÄdde bra och vi tog det dÀrifrÄn. Det tog mig ett par besök innan jag öppnade upp mig, pÄ riktigt.
Jag hade ocksĂ„ vĂ€ldiga sömnproblem och hade haft det hela hösten. NĂ€r jag gick och la mig var det som ett enda brus i huvudet. Det var som att jag kunde höra hur min hjĂ€rna jobbade, den gick pĂ„ högvarv trots att jag var zombietrött egentligen. Mina tankar gjorde det omöjligt för mig att somna. Jag fick massa tips frĂ„n personer runt mig som ville hjĂ€lpa till. Allt frĂ„n att rĂ€kna fĂ„r, lĂ€gga tankarna pĂ„ ett löv pĂ„ vatten som flöt ivĂ€g till receptfria och receptbelagda sömntabletter. Ingenting fungerade. Det dĂ€r med sömn Ă€r sjukt för man blir desperat till slut. Man Ă€r sĂ„ jĂ€vla trött och det enda man vill Ă€r att sova, men det gĂ„r inte. Det skapar en stress och frustration och guess what, det hjĂ€lper en verkligen inte att somna. Bristen pĂ„ sömn gjorde ju att hela dagen drabbades och jag gick pĂ„ sparlĂ„gor hela tiden. Min kropp srek efter Ă„terhĂ€mtning. Efter mĂ„nga försök fick jag ett tips om en app som heter Headspace, en meditationsapp som hade ett specialprogram för just sömn. Otippat nog sĂ„ var det det som fungerade. För mig. Â
NĂ€r jag fick ordning pĂ„ sömnen, fick avlastning pĂ„ jobbet och hade regelbundna möten med min pratdoktor sĂ„ började jag hitta tillbaka till mig sjĂ€lv och jag började sakta komma tillbaka till trĂ€ningen och det jag tyckte var roligt igen. Innan var trĂ€ningen en omöjlighet. Jag minns en gĂ„ng nĂ€r jag satt pĂ„ tunnelbanan pĂ„ vĂ€g till klubben. NĂ„gra stationer innan Odenplan fylldes mina ögon med tĂ„rar, jag fick svĂ„rt att andas och jag började hyperventliera och skaka. NĂ€r jag kom dit kastade jag mig i famnen pĂ„ Lisa och panikgrĂ€t verkligen. Det var helt sjukt. Det vĂ€rsta med denna stunden var att jag inte visste varför jag reagerade pĂ„ det sĂ€ttet. Det bara kom frĂ„n ingenstans.Â
I mitten pĂ„ mars Ă„kte jag och pappa pĂ„ en trĂ€ning- & hĂ€lsoresa till Thailand, bara han och jag. Det var en fantastisk resa pĂ„ massor av olika sĂ€tt. Kvalitetstid med pappa, ledighet, trĂ€ning, vĂ€rme och thaimat. NĂ€r jag kom hem frĂ„n Thailand var mina batterier fulladdade, jag kĂ€nde mig som en helt ny mĂ€nniska. Jag hade brytit frĂ„n allt i tvĂ„ veckor och fokuserade bara pĂ„ att trĂ€na, sova och Ă€ta. Jag Ă€lskade det! Jag hade ny energi pĂ„ jobbet och i april gick jag in i ringen igen efter ett halvĂ„rs uppehĂ„ll. I maj gick jag min tredje match, bĂ„da slutade med vinst.Â
Efter det blev det inga mer matcher, jag var anmĂ€ld men fick ingen motstĂ„ndare. Jag tappade motivationen till att trĂ€na 12 pass i veckan och fick inte ihop det varken med jobbet eller privat. Under vĂ„ren blev det mĂ„nga resor till Varberg av olika anledningar, familjen hade det jobbigt och vi behövde varandra. Jag ville vara nĂ€ra. Jag halkade efter med trĂ€ningen, började tumma pĂ„ reglerna och rĂ€tt vad det var kom sommaren och jag och Lisa Ă„kte ivĂ€g pĂ„ vĂ„r sedan lĂ€nge planerade sommarsemester. Sommaren blev den bĂ€sta pĂ„ lĂ€nge. BĂ„da behövde verkligen miljöombyte och fĂ„ komma bort ett tag, leva lite och göra saker vi innan prioriterat bort. NĂ€r jag kom tillbaka till jobbet och normala trĂ€ningsrutiner sĂ„ satte vi nya mĂ„l och anmĂ€lde mig till en turnering pĂ„ en hĂ€ftig tjejgala som jag blev tillfrĂ„gad om jag ville gĂ„. Jag blev överlycklig för den möjligheten och tyckte att det var ett perfekt fokus för hösten och nĂ„got att se fram emot.Â
TyvĂ€rr blev pressen och stressen pĂ„ mig sjĂ€lv för stor under hösten och jag mĂ„dde riktigt dĂ„ligt. Varje pass var i princip grĂ„tfest, jag var inte pĂ„ bra humör pĂ„ jobbet eller mot mina nĂ€ra. Min syster ville knappt prata med mig för "det gĂ„r inte att prata med Alexandra". Det var mĂ„nga faktorer som spelade in ska jag vara Ă€rlig med. En strikt diet, hĂ„rt trĂ€ningsschema, högt tryck pĂ„ jobbet, kĂ€nslostormar och en tĂ€vling i pipen. All glĂ€dje i trĂ€ningen försvann och jag kunde inte komma fram till om det var jag som ville tĂ€vla eller om jag bara gillade idĂ©n av det. Jag ville ju inte göra nĂ„gon besviken, men jag kom fram till att det inte var tillrĂ€ckligt övertygande för mig för att gĂ„ in i ringen och jag drog mig ur turneringen.  Efter det har jag trĂ€nat nĂ€r jag kĂ€nt för det och för att jag tycker att det Ă€r roligt och fokuserat pĂ„ att försöka hitta en bra balans i jobb, trĂ€ning och privatliv.Â
TyvĂ€rr blev pressen och stressen pĂ„ mig sjĂ€lv för stor under hösten och jag mĂ„dde riktigt dĂ„ligt. Varje pass var i princip grĂ„tfest, jag var inte pĂ„ bra humör pĂ„ jobbet eller mot mina nĂ€ra. Min syster ville knappt prata med mig för "det gĂ„r inte att prata med Alexandra". Det var mĂ„nga faktorer som spelade in ska jag vara Ă€rlig med. En strikt diet, hĂ„rt trĂ€ningsschema, högt tryck pĂ„ jobbet, kĂ€nslostormar och en tĂ€vling i pipen. All glĂ€dje i trĂ€ningen försvann och jag kunde inte komma fram till om det var jag som ville tĂ€vla eller om jag bara gillade idĂ©n av det. Jag ville ju inte göra nĂ„gon besviken, men jag kom fram till att det inte var tillrĂ€ckligt övertygande för mig för att gĂ„ in i ringen och jag drog mig ur turneringen.  Efter det har jag trĂ€nat nĂ€r jag kĂ€nt för det och för att jag tycker att det Ă€r roligt och fokuserat pĂ„ att försöka hitta en bra balans i jobb, trĂ€ning och privatliv.Â
Â
Jag tĂ€nkte avsluta detta redan alldeles för lĂ„ng inlĂ€gg med att rikta ett stort tack till alla som stöttat mig under Ă„ret som gĂ„tt och som verkligen har funnits dĂ€r för mig nĂ€r jag haft det jobbigt. Det betyder extremt mycket för mig och jag har lyssnat pĂ„ varenda tips jag fĂ„tt. Ni Ă€r bĂ€st â„ Efter att ha gĂ„tt igenom det jag skrivit under Ă„ret och sĂ„llat bland betydelselösa receptinlĂ€gg och bildbomber, hittade jag nĂ„gra inlĂ€gg som betyder lite extra mycket för mig.Â
Ett inlÀgg om..
Psykisk ohÀlsa » Det som inte syns pÄ utsidan finns inte?
Vikt och kroppshets » "Focus on your health, not your weight"
Yoga & meditation » Yoga- & meditationskurs
Mental trÀning » En liten reminder
Mina matcher » Fightrecord: 3
à ngest » à ngest & oklara mÄl
SjÀlvuppskattning » Selflove
Â
Alexandra â„
0