För lite drygt 4 månader sen fick jag en dotter (!!) Jag har gått igenom så mycket de senaste månaderna och ibland känns det som att min hjärna ligger i en torktumlare. Sömnbristen är påtaglig och känslorna är många. Jag tänker därför att jag ska ta upp bloggandet igen (JA igen!) för jag vill komma ihåg denna tiden i all evighet, och inte bara det underbara och härliga utan det söligaste, jobbigaste, och äckligaste också. Man glömmer lätt och alla säger att bebistiden går så fort så jag vill föreviga det på något sätt och att sätta ord på det blir mitt sätt att göra det. 

 

Det kommer inte bli en picture perfect-blogg med bara höjdpunkter för det finns det gott om på Instagram och jag kan säga såhär... mammalivet är långt ifrån en barnvagnspromenad med en varm latte i handen. Kall mat och kaffe i termos som håller i 3+ timmar är lite hur vi jobbar nuförtiden. I den här bloggen kommer det vara inlägg från en vanlig jävla mamma ✌🏼 

 

Jag kommer att behöva ta det från början, min start var nämligen inte som dom man läser om eller förbereder sig på. För oss blev det en chock-start på föräldrarskapet vilket vi idag är tacksam för men som skakade om oss ordentligt. Men för att berätta om det behöver jag lite mer energi, och nu är den här mamman trött och bebis sover. Då ska man själv också försöka sova, har man ju hört. 

 

Go'natt 👋🏼