Jag tänkte att jag skulle ge upp bloggandet men jag kommer ju ändå alltid tillbaka till att det är skönt att skriva av sig, och nu när jag läser mina två ssenaste inlägg så blir jag förvånad. Det är ju knappt ett halvår sen bara och det jag skriver känns typ främmande, och då inser jag hur bra det är att skriva ner vad man tänker och känner i stunden. Så nu är jag här igen, nästan 6 månader senare och så mycket har hänt. 

Stockholmstrippen 🚂

Stockholmstrippen som jag hade sån ångest inför gick verkligen huuuur bra som helst. Hon var så himla duktig och anpassningsbar, nyfiken på vårt lilla tågäventyr och trivdes hur bra som helst i storstan. Det var så skönt att landa hos en nära vän i ett par (10!!) dagar och bara vara och kunna umgås utan stress. Då fick hon lära känna Olivia också (min dotter heter det, har jag ens nämnt det?) och det värmde i hjärtat att se dom två bonda. Det suger verkligen att vi bor så långt ifrån varandra och det är ju mitt fel eftersom det var jag som råkade bli kär och flyttade till Göteborg, men är så glad att vår vänskap är starkare än alla distanser, det spelar liksom ingen roll hur många mil som skiljer oss åt och det är jag så tacksam för 🙏🏼 

Föräldraledigheten 👨‍👩‍👧

Sedan sist har vi också bestämt att jag kommer att vara föräldraledig lite längre för att det skall funka med bådas jobb och inskolning på förskola i augusti nästa år istället för april. Med tanke på att hon är prematur så känns det skönare så hon hinner ikapp lite i utvecklingen förhoppningsvis. Det känns både skönt att få vara hemma med henne lite längre, men en del av mig börjar ändå längta lite till att börja jobba igen. Kommer sakna att inte kunna vara med henne hela dagarna såklart, men jag saknar faktiskt jobbet lite också. Man får göra det. Man kan älska att vara föräldraledig och ändå längta lite till jobbet, det är helt okej. Vet inte varför det alltid känns som att jag behöver försvara mig med det? 

Lägenheten 🏡

Juste, sen var det lägenheten som vi la ut för försäljning. Där har vi tagit några kliv tillbaka och sitter lite lugnt i båten. Jag hade en megastress inom mig när vi kom hem från sjukhuset och var instängd hemma och fick inte gå ut (bokstavligen) och såg allt som behövde fixas, kände mig kvävd för det var så trångt osv. Vi hade fotografering, visning och det kom ett bud innan jag åkte till Stockholm. Vet inte varför, men vi var nog inte beredda på att få ett bud då? En stor stress infann sig - vad fan gör vi nu? Det var det vi begärde, men vi hade ju inte hittat vart vi skulle flytta? Vi tänkte nog mest att vi skulle kolla intresse och sen ta det som det kommer. Efter många överläggningar så tackade vi ja till budet. Sen tog det flera dagar och det visade sig att köparna inte hade alla papper fixade osv osv så det blev helt tyst under sommaren. Vi landade då i nya tankar att vi kanske ska bo kvar ett tag och se vad som händer med räntorna osv, vi sitter ju inte i sjön på något sätt och vi får lätt plats här i 1-2 år till. Så status är: vi bor kvar och vi älskar vår lägenhet 🫶🏼

Olivia 💞
Under dessa månader har det hänt så himla mycket, vet knappt vart jag skall börja. Nu sitter hon upp,  kan ta sig upp frånn liggande till sittande (nästan jämt), upptäcker nya smaker även om vi fortfarande kämpar med matintro, hon älskar att stå upp med vägrar ligga på mage, äääälskar att bada och gör det gärna varje dag, har tagit både krabban och grodan i babysim, åkte 210 mil i bil när vi körde Göteborg-Stockholm-Sollefteå och sen tillbaka, bott på hotell och käkat hotellfrulle, varit på roadtrip i södra Sverige, varit i Slottskogen, doppat fötterna i en sjö.. ja, otroligt mycket har vi hunnit med! Det är så otroligt häftigt att se utvecklingen och uppleva omgivningen ur ett barns perspektiv. Allt blir roligare. Nu när det är jultider till exempel.. vi har julpyntat ordentligt och till och med köpt en gran, kollar julkalendern varje morgon och skickat julkort 🤶🏻🎄 

Nu vaknar lillan så måste avrunda, har lite mer saker i huvudet som jag vill berätta om så vi hörs snart igen ✌🏼